

Möjligheterna för barn att tillbringa tid inomhus har ökat med större bostäder och med ett växande utbud av elektroniska medier. Samtidigt verkar det som om barns möjlighet att röra sig utomhus på egen hand blivit allt mer begränsad. Härav finns det en oro för att barn tillbringar för mycket tid inomhus istället för att vistas i grönområden. Med en tydlig segregation i de större städerna väcks också frågan om huruvida det finns skillnader när det gäller friluftsliv bland olika grupper av människor.
Det huvudsakliga syftet med licentiatuppsaten är att undersöka barns förhållande till bostadsnära naturområden. Anledningen till detta är uppfattningen att det moderna samhället av olika anledningar begränsar barns möjligheter att tillbringa tid i grönområden. Med hjälp av bland annat gruppintervjuer med barn och enkäter föräldrar fokuseras på följande tre frågor:
- I vilken omfattning vistas barn i närnaturen och vilka aktiviteter bedriver barn där — hur, var, när och varför?
- Vilka aspekter, sociala och fysiskt rumsliga, främjar respektive hindrar barns vistelse i närnaturen?
- Vad betyder närnaturen för barn — vad väcker naturmiljöer för känslor och tankar?
Barnen i studien tillbringar tid i den bostadsnära naturen med att bygga kojor, leka samt under skoltid. Barnen från mer välsituerade familjer, främst svenska barn, har en närmare relation till den bostadsnära naturen än barnen i det studerade området där många har invandrarbakgrund. En medelklasskultur där aktiviteter för barnen värderas högt kan delvis förklara vissa av dessa skillnader. Undersökningen visar också att barn som tillbringar lite tid i den bostadsnära naturen samtidigt tenderar att känna sig osäkra när de tillbringar tid utomhus. Att barn tydligt motsätter sig nybyggnation i grönområden där de lekt är ett annat resultat från undersökningen.


