

I princip kan vår allemansrätt ses som det "frirum" som bildas mellan olika lagars avgränsningar, i huvudsak: ekonomiska intressen, hemfrid, naturskydd/vård och landskapets nyttjande. Avgränsningarna runt allemansrättens frirum är mer att se som relativt breda gråzoner, från vad man får, över vad man bör och inte bör, till vad man inte får. Även om storleken på allemansrättens frirum är närmast unikt stort i Sverige, Norge och Finland (som alla har likartade men inte identiska förhållanden) så finns motsvarigheter till vår allemansrätt även i andra länder, även om de praktiska skillnaderna ofta är avsevärda. Det kan särskilt noteras att Norge har en särskild friluftslag, inkl. allemansrätten från 1957 och där en viktig uppdelning är mellan "inmark" (där tillträdet är mycket begränsat) och "utmark" (där allemansrätten i princip gäller).
Vidare läsning:
och Svenskt Friluftsliv
samt ytterligare litteratur som finns på forskningsprogrammet Friluftsliv i förändrings hemsida
under publikationer.

