

Den svenska allemansrätten kan ses som det "frirum" som bildas mellan olika lagars avgränsningar, i huvudsak: ekonomiska intressen, hemfrid, naturskydd/vård och landskapets nyttjande. I princip så ryms både kommersiella och organiserade aktiviteter inom allemansrätten så länge som inte markägarens rimliga toleransnivå eller någon av allemansrättens avgränsningar i övrigt har överskridits (i huvudsak: ekonomiska intressen, hemfrid, naturskydd). Men det finns krafter som vill inskränka det kommersiella nyttjandet av allemansrätten och kraven är redan nu högre när det gäller organiserad verksamhet. Det gäller sådant som att ha tillräckliga kunskaper, välja lämpliga platser och ta hänsyn. Det finns också möjlighet för myndigheter att begära anmälningsplikt för viss organiserad verksamhet för att på så sätt få en bättre kontroll och styrningsmöjlighet.
Vidare läsning:
och Svenskt Friluftsliv
samt ytterligare litteratur som finns på forskningsprogrammet Friluftsliv i förändrings hemsida
under publikationer.

