7. Vilka landskap har utnyttjats för friluftsliv i ett historiskt perspektiv?

Friluftslivet i Sverige växte fram i senare delen av 1800-talet, när framförallt personer från högreståndsmiljöer började upptäcka och positivt värdera den svenska naturen. Landskapet blev en plats för kontemplation, kroppskultur och utforskande. Särskilt de svenska fjällen, men också kusterna och skogarna, blev landskap för upplevelser. De första nationalparkerna i Sverige etablerades 1910, och flera av dem var belägna i fjällandskap. I tidens anda blev vissa platser del av vad vi kan kalla ett nationallandskap. De förmedlades via konstnärer, författare, skolböcker och turistguider, och bidrog till formandet av en svensk identitet. En pågående industrialisering och urbanisering förändrade det svenska samhället snabbt, och färdmedel som järnväg och ångbåtar ökade resandet. Tydliga gränser mellan arbete och fritid växte fram, och naturen på landsbygden blev också en plats för stadsbornas nöjen och boende på fritiden.

 
Friluftsliv och naturturism berörde till att börja med små välbärgade grupper, men blev från 1930-talet alltmer en del av den breda allmänhetens naturumgänge under påverkan av reglerad arbetstid och semesterlagstiftning.  Bilen gav så småningom helt nya förutsättningar för människors rörlighet. Den fysiska riksplaneringen inledde på 1960-talet en aktiv period av samhällsplanering för naturvård, kulturmiljövård och friluftsliv. Här kom särskilt opåverkade fjällområden, kuster och älvar att lyftas fram som värdefulla landskap. Områden av riksintressen för friluftsliv utpekades, där områdets kvalitéer skulle ge särskilt goda förutsättningar för upplevelser och aktiviteter.

Vidare läsning:

• Sandell, K & Sörlin, S (red). 2008. Friluftshistoria — från `härdande friluftslif´ till ekoturism och miljöpedagogik: Teman i det svenska friluftslivets historia. Carlssons bokförlag, Stockholm.