

Man kan beroende på avstånd till friluftsområden där man utövar aktiviteter indela dessa i fjärrekreation respektive närrekreation. För det senare vardagliga utövandet blir skogar, parker och andra tätortsnära miljöer särskilt viktiga, medan fjärrekreationen i Sverige främst utövas på helger och semestrar på lämpliga platser i kust, skogs- och fjällmiljöer. I dagens högrörliga samhälle har dock naturturismen blivit en global företeelse, där exklusiva naturområden som savanner eller regnskogar blivit bekanta besöksmål för allt fler svenskar.
Olika grupper av människor betonar olika värden i sina upplevelser av ett landskap. Mera generellt anges ofta variation och överblickbarhet som attraktiva egenskaper i ett landskap. Principiellt kan man skilja på olika friluftsutövares attityder till natur- och vildmarksupplevelser. "Purister" har höga krav på att ett naturområde skall vara opåverkat och utan större störningar. "Urbanister" är mera toleranta inför mänsklig påverkan och önskar ofta en välfungerande infrastruktur i friluftsområdet i form av märkta leder, iordninggjorda rastplatser och skyltinformation. I praktiken är sådana attityder sammansatta och komplexa. I takt med ett högre tryck på landskapet genom jord- och skogsbruk och urban expansion har skyddade naturområden blivit viktigare för rekreation. Detta innebär också en ökad betoning av att tillgängliggöra dessa på lämpliga sätt genom t.ex. information, anläggningar och kanalisering av besökare.
Vidare läsning:


