1. Vad menar man med "sociala aspekter/kvaliteter" inom natur- och grönområdesplanering?

Definitionen av naturens sociala värden varierar naturligtvis med vilken nivå man avser som mottagare av denna "nytta". Då man i nationella policydokument talar om naturens sociala värden beskriver man de övergripande samhälleliga vinsterna med naturvistelse och tillgång till naturområden — exempelvis bättre folkhälsa, möjlighet till naturpedagogik eller ökad integration. Om dessa aspekter kan man läsa i exempelvis regeringsskrivelsen En samlad naturvårdspolitik (Skr. 2001/02:173).

De kriterier för naturens sociala kvaliteter som man däremot avser inom den kommunala fysiska planeringen utgår från de behov som finns hos de människor som besöker och använder naturområdena — avstånd till kringliggande bostadsområde, hur tillgängliga områdena är för olika grupper av individer eller hur väl naturområdena i fråga kan uppfylla besökarens förväntningar på olika upplevelser. Inom det europeiska forskningsprogrammet Urban Green Development (URGE) har man definierat utgångspunkterna för sociala kriterier i grönområdesplanering som närhet och tillgång, upplevelsekvalitet, samt områdets funktionella aspekter, vilka baseras på vilka aktiviteter som företas i området. Aspekterna samverkar och utgör grundförutsättningarna för relationen mellan besökare och naturområde.

Arbetet med att ta fram kriterier för dessa olika aspekter är under utveckling, både inom Europa och i Sverige. Naturvårdsverkets rapport Regionala och kommunala friluftsplaner presenterar en sammanställning över de utgångspunkter som bör ligga till grund för planering för friluftsliv, bl.a. riktlinjer för tillgången till olika typer av naturområden. Vad gäller närnaturens upplevelsekvaliteter började framför allt Stockholms stad (Regionplane- och trafikkontoret) tidigt att arbeta med att praktiskt omsätta forskningsresultat kring naturvistelsens positiva effekter på människan, genom att ta fram riktlinjer för vad man kallat "sociotopkartor", kartor där man inom kommunen tillsammans med lokalbefolkningen pekar ut olika, ur upplevelsesynpunkt, värdefulla platser i grönområden. Den teoretiska utgångspunkten för dessa utpekade upplevelsekvaliteter har framför allt varit landskapsarkitekten Patrik Grahns teori om 8 olika grundläggande "parkegenskaper" ("det vilda", "det artrika", "det rymliga", "det rofyllda" etc.). Den generella representativiteten av dessa kriterier har dessutom testats och utvecklats inom ramen för ett större finskt forskningsprojekt (Tyrväninen et al., 2007). Även Boverket har utvecklat generella riktlinjer och indikatorer för upplevelsevärden i grönområdesplaneringen vilka presenteras i rapporten Landskapets upplevelsevärden — vilka är de och var finns de?

Vidare läsning:

• Social Criteria for the Evaluation and Development of Urban Green Spaces, avrapportering inom URGE-projektet: http://www.urge-project.ufz.de/PDF/D7_Social_Report.pdf
• Regionala och kommunala friluftsplaner. Inledande metodstudie i Uppsala län. Naturvårdsverket, Rapport 5612, 2006.
• Upplevelsevärden. Sociala kvaliteter i den regionala grönstrukturen. RTK, Rapport 2001: 4
• Landskapets upplevelsevärden — vilka är de och var finns de? Boverket, 2007.
• Grahn, P. (1991): Om parkers betydelse. Movium/ Institutionen för landskapsplanering, Sveriges lantbruksuniversitet, nr 93/1991.
• Tyrväninen, L., Mäkinen, K., Shipperijn, J. (2007): Tools for mapping social values of urban woodlands and other green areas. Landscape and Urban Planning 79 (2007), pp. 5-19