2. På vilka sätt kan fysisk planering påverka förutsättningarna för friluftsliv och naturturism?

Naturområden som är intressanta för friluftsliv och naturturism har ofta kvaliteter som gör dem attraktiva även för andra samhällsintressen exempelvis bostadsbebyggelse, infrastruktur eller skogsproduktion. En av den kommunala fysiska planeringens uppgifter är att uppmärksamma olika behov och önskningar från alla de grupper som har konkurrerande intressen om ett och samma markområde och att jämka samman dessa i en godtagbar plan. Den kommunala fysiska planeringen kan alltså skydda naturområden som är intressanta för friluftsliv mot annan typ av exploatering, om det är politikernas vilja. I avvägningen med andra samhällsintressen är det dock inte självklart att friluftslivet blir den vinnande parten.

De nationalparker, naturreservat och riksintresseområden för friluftsliv som redan finns etablerade ska beaktas i den kommunala fysiska planeringen.

Vidare läsning:

• Emmelin, L (1997). Turism - Friluftsliv - Naturvård — Ett Triangeldrama. Mitthögskolan, Institutionen för turismvetenskap, rapport 1997:1.
• Emmelin L., Fredman, P., & Sandell, K. (2005). Planering och förvaltning för friluftsliv - en forskningsöversikt, Rapport 5468, Naturvårdsverket, Stockholm.
• Emmelin, L. & Lerman, P. (2006). Styrning av markanvändning och miljö, Ansvarskommitténs skriftserie ISSN 1653-5502, Statens offentliga utredningar.
• Naturvårdsverket (2007). Kommunerna och friluftslivet 2005. En basmätning av arbetet med friluftsliv, tätortsnära natur, strandskydd och fysisk planering i Sveriges kommuner, Stockholm.