

Flera olika metoder för datainsamling kring besök i naturen har utvecklats — mekaniska, elektroniska och optiska räkneverk, direkt och indirekt observation, självregistrering, personliga intervjuer, telefon och postenkäter. Olika metoder lämpar sig olika bra beroende på vilken frågeställning man försöker besvara, typ av område, förekomst av olika aktiviteter, antal och typ av besökare etc. I grova drag kan man säga att det finns två principiella sätt att mäta friluftsliv — genom befolkningsstudier och besökarstudier.
En befolkningsstudie omfattar den befolkning (invånare i en viss kommun, region, land etc) man är intresserad av, och baseras som regel på post-, Internet eller telefonintervjuer i respondenternas bostad. En besökarstudie är en undersökning genom vilken man samlar aktuell information om besökarna i ett specifikt naturområde, deras beteende, åsikter, förväntningar mm. Data samlas in med hjälp av räkneverk, personliga intervjuer, frågeformulär etc. i själva området. Ett inom engelskan närbesläktat begrepp är "visitor monitoring", vilket kan översättas till "återkommande besöksräkningar och/eller besökarstudier".
Vidare läsning:
Mer information om besökarstudier finns att läsa i boken: Naturvårdsverket (2007).Besökarundersökningar i naturområden - en vägledning baserad på erfarenheter från de nordiska och baltiska länderna
"
som går att beställa via Naturvårdsverket.


